Och Kajsa åker till Kalmar på onsdag, och vad tusan ska jag göra hela veckan då? Inte ha jag föreläsningar heller, så jag kan varken titta på skåningar med lockigt hår eller islänningar med fina tröjor.

Det är inte rättvist.

    Jag räknade hur många snygga killar jag såg mellan Triangeln och Centralen... åtta. ÅTTA! Vad är det är det för nåt? Himla dåligt är vad det är. Jag trodde mitt tidsfördriv skulle gynnas i en storstad, men icke. Man skulle ju kunna tro att jag var nöjd med tanken på att det finns en fin pojke i Småland, men vad tusan hjälper det när jag är här, han är där, och han inte vet hur fin jag tycker att han är.

Men jag är inte kär... inte alls. Men man kan väl tycka om ändå.

    Och städat har jag inte heller gjort. Man skulle ju kunna tänka sig att jag gjort något annat vettigt istället för att städa. Som att plugga. Men det kan jag inte heller skryta med. Jag får skylla på att jag faktiskt blåste omkull innan. Sånt kan ge allvarliga fobier. Fobi mot vind och cyklar. Eller mot sopbilar. Men jag är inte säker. 

    Det är sånt vi märker.