Fyra månader - två liv
Fyra månader sen jag skrev någonting här sist... på fyra månader hinner man med mycket, så mycket att det som förut verkade så himla viktiga inte längre existerar i tankegångarna längre.
Det är som att jag lever två parallella liv. Ett helt underbart liv i Malmö och Lund med grymma vänner och fester och plugg. Men samtidigt känns det som om jag inte riktigt passar in, och jag är nog aldrig helt säker på att jag gör rätt eller säger rätt. Jag gör bort mig mer i Skånelivet än i det där parallella livet... eller det märks nog mer där i alla fall.
Det där andra livet ja, livet hemma, livet i skogen, Eksjö, Småland... eller snarare livet som inte har nån koppling till pluggandet i Lund och Malmö. Det där gamla trygga välkända livet där jag träffar mamma och pappa varje dag, har en katt i knät, busar med hundarna, retas med min bror och där jag passar in helt och hållet. Där man kan träffa sina vänners vänner för första gången och veta att vi är av precis samma skrot och korn. Där kan jag vara precis som jag är utan att behöva oroa mig för att göra bort mig allt för mycket.
Om jag var tvungen att välja mellan Skånelivet och Smålandlivet skulle jag välja Småland utan att blinka, men det betyder inte att jag tycker sämre om livet i Malmö. Tvärtom, jag älskar det på alla sätt... men ändå. Att veta att här finns det människor som jag inte träffat på över sex månader - och det känns som igår - det gör valet enkelt.
Det där gjorde nog varken er eller mig klokare, och jag kommer antagligen inte skriva oftare efter det här.
Peace
Det är som att jag lever två parallella liv. Ett helt underbart liv i Malmö och Lund med grymma vänner och fester och plugg. Men samtidigt känns det som om jag inte riktigt passar in, och jag är nog aldrig helt säker på att jag gör rätt eller säger rätt. Jag gör bort mig mer i Skånelivet än i det där parallella livet... eller det märks nog mer där i alla fall.
Det där andra livet ja, livet hemma, livet i skogen, Eksjö, Småland... eller snarare livet som inte har nån koppling till pluggandet i Lund och Malmö. Det där gamla trygga välkända livet där jag träffar mamma och pappa varje dag, har en katt i knät, busar med hundarna, retas med min bror och där jag passar in helt och hållet. Där man kan träffa sina vänners vänner för första gången och veta att vi är av precis samma skrot och korn. Där kan jag vara precis som jag är utan att behöva oroa mig för att göra bort mig allt för mycket.
Om jag var tvungen att välja mellan Skånelivet och Smålandlivet skulle jag välja Småland utan att blinka, men det betyder inte att jag tycker sämre om livet i Malmö. Tvärtom, jag älskar det på alla sätt... men ändå. Att veta att här finns det människor som jag inte träffat på över sex månader - och det känns som igår - det gör valet enkelt.
Det där gjorde nog varken er eller mig klokare, och jag kommer antagligen inte skriva oftare efter det här.
Peace
Kommentarer
Trackback