en bön
A Prayer for the 21st Century
by John Marsden
May the road be free for the journey,
May it lead where it promised it would.
May the stars that gave ancient bearings
Be seen and be understood:
May every aircraft fly safely;
May every traveler be found;
May sailors in crossing the seas,
Not hear the cries of the drowned.
May gardens be wild like jungles,
May nature never be tamed.
May dangers create of us heroes,
May fears always have names.
May the mountains stand to remind us
Of what it means to be young;
May we be outlived by our daughters,
May we be outlived by our sons.
May the bombs rust away in the bunkers,
And the doomsday clock be rewound;
May the solitary scientists, working,
Remember the holes in the ground.
May the knife remain in the holder,
May the bullet stay in the gun,
May those who live in the shadows
Be seen by those in the sun.
May the road be free for the journey,
May it lead where it promised it would.
May the stars that gave ancient bearings
Be seen and be understood:
May every aircraft fly safely;
May every traveler be found;
May sailors in crossing the seas,
Not hear the cries of the drowned.
May gardens be wild like jungles,
May nature never be tamed.
May dangers create of us heroes,
May fears always have names.
May the mountains stand to remind us
Of what it means to be young;
May we be outlived by our daughters,
May we be outlived by our sons.
May the bombs rust away in the bunkers,
And the doomsday clock be rewound;
May the solitary scientists, working,
Remember the holes in the ground.
May the knife remain in the holder,
May the bullet stay in the gun,
May those who live in the shadows
Be seen by those in the sun.
Fyra månader - två liv
Fyra månader sen jag skrev någonting här sist... på fyra månader hinner man med mycket, så mycket att det som förut verkade så himla viktiga inte längre existerar i tankegångarna längre.
Det är som att jag lever två parallella liv. Ett helt underbart liv i Malmö och Lund med grymma vänner och fester och plugg. Men samtidigt känns det som om jag inte riktigt passar in, och jag är nog aldrig helt säker på att jag gör rätt eller säger rätt. Jag gör bort mig mer i Skånelivet än i det där parallella livet... eller det märks nog mer där i alla fall.
Det där andra livet ja, livet hemma, livet i skogen, Eksjö, Småland... eller snarare livet som inte har nån koppling till pluggandet i Lund och Malmö. Det där gamla trygga välkända livet där jag träffar mamma och pappa varje dag, har en katt i knät, busar med hundarna, retas med min bror och där jag passar in helt och hållet. Där man kan träffa sina vänners vänner för första gången och veta att vi är av precis samma skrot och korn. Där kan jag vara precis som jag är utan att behöva oroa mig för att göra bort mig allt för mycket.
Om jag var tvungen att välja mellan Skånelivet och Smålandlivet skulle jag välja Småland utan att blinka, men det betyder inte att jag tycker sämre om livet i Malmö. Tvärtom, jag älskar det på alla sätt... men ändå. Att veta att här finns det människor som jag inte träffat på över sex månader - och det känns som igår - det gör valet enkelt.
Det där gjorde nog varken er eller mig klokare, och jag kommer antagligen inte skriva oftare efter det här.
Peace
Det är som att jag lever två parallella liv. Ett helt underbart liv i Malmö och Lund med grymma vänner och fester och plugg. Men samtidigt känns det som om jag inte riktigt passar in, och jag är nog aldrig helt säker på att jag gör rätt eller säger rätt. Jag gör bort mig mer i Skånelivet än i det där parallella livet... eller det märks nog mer där i alla fall.
Det där andra livet ja, livet hemma, livet i skogen, Eksjö, Småland... eller snarare livet som inte har nån koppling till pluggandet i Lund och Malmö. Det där gamla trygga välkända livet där jag träffar mamma och pappa varje dag, har en katt i knät, busar med hundarna, retas med min bror och där jag passar in helt och hållet. Där man kan träffa sina vänners vänner för första gången och veta att vi är av precis samma skrot och korn. Där kan jag vara precis som jag är utan att behöva oroa mig för att göra bort mig allt för mycket.
Om jag var tvungen att välja mellan Skånelivet och Smålandlivet skulle jag välja Småland utan att blinka, men det betyder inte att jag tycker sämre om livet i Malmö. Tvärtom, jag älskar det på alla sätt... men ändå. Att veta att här finns det människor som jag inte träffat på över sex månader - och det känns som igår - det gör valet enkelt.
Det där gjorde nog varken er eller mig klokare, och jag kommer antagligen inte skriva oftare efter det här.
Peace
