Självporträtt i svart bläck och flygande skräcködlor täcker dina väggar.
Är du ett barn eller en man? Pojken med leksaker eller mannen med för lite tid?

Dina armar bär spår efter hårda tag och vassa stenar.
Har du ramlat? Eller slog någon tillbaka?

Ögon som djupa brunnar speglar ensamhet och svek.
En längtan efter det du aldrig kan få.

Kommer dina minnen fram när du sover?
Är det mardrömmar eller lyckliga stunder du upplever där?

Viskar du plågade ord i mörkret eller tänker du dem bara tyst för dig själv?

Dina jeans är gröna av gräs.
Har du krälat inför verkligheten? Eller är du bara ett klumpigt barn?

Vågar du visa vem du verkligen är? Eller är du för djupt begraven i dig själv?
I någon annan?

Kan du fortfarande le åt världen? Eller kastar du hellre knivar mot rörliga mål?
Är du lycklig som du är? Eller behöver du något mer?

Brandrök och kulsprutesmatter fyller luften mellan taggtrådsgränserna.

Fyra vänner sicksackar sig fram över allt för öppen terräng.
En ska bli konstnär, en annan ska bli far.

Två ska dö innan de hinner bli något mer än vad de redan är,
rädda pojkar i soldaters kängor.

De känner ingen längtan, ingen sorg, bara hopp.
De dödsdömdas hopp.

Två ska dö i natt, och med dem dör något hos de andra.
Men detta vet de ingenting om.

Just nu springer de bara för livet mellan taggtrådarna,
med vinande kulor i ryggen.