Fågel Blå
Mörka nätter på ändlösa hav.
Din själ är masten vars knakande får oss att tvivla
Dina trasiga segel kämpar hjälplöst mot stormens vilda vrål
Och varje salt droppe på däck fräter hämningslöst på ditt sargade skrov.
Rep som brister, tunnor som brinner.
Man över bord!
En man med drömmar stora som Moby själv.
Vem tröstar hans mor inatt?
Minnen färgar himlen vackert marin,
Och i dina ögon föds stjärnor, glittrande som silver.
Där är du, Fågel Blå
I storm och kärlekskval, där drömmar går i kras och vänskap brister.
.
Liv går förlorat och bränns
Men ändå för dina dyngsura vingar oss i tryggad hamn.
.
.
.
.
.
Kom tvåa i lyriktävlingen i gymnasiet med den här... lite stolt faktiskt.
Kommentarer
Postat av: charlie
haha ahwww, i dont read books! :D
Trackback
